"Hemlig svensk kredit till Hitlers Tyskland"

Svensk krigshistorie - og vi snakker nå selvsagt om annen verdenskrig - er av det slaget som gjør at svenskene selv kvier seg for å snakke om det.

Og det blir bare verre og verre, dess mer man forsker på saken. Seneste nyhet er altså bankkreditten som ble gitt til Tyskland.

Historikern och ambassadören Krister Wahlbäck avslöjar ett hittills okänt krigsdokument: Finansminister Ernst Wigforss godkände hemliga svenska krediter till Nazi-Tyskland. Den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss är känd för sitt moraliskt färgade motstånd mot eftergifter till Hitler-Tyskland. Men i själva verket gav han redan i april 1941 i hemlighet klartecken för en stor bankkredit till tyskarna, vilket under kommande år skulle bli en följetong. Det framgår av ett bortglömt dokument som nyligen påträffats i ett kassaskåp på finansdepartementet. Trots starka invändningar från UD godkände alltså Wigforss lån som subventionerade Nazi-Tysklands folkhushåll, det vill säga grunden för dess krigföring. Krediterna ökade Sveriges export till Nazi-Tyskland vilket var betydligt viktigare för tyskarna än den omstridda permittenttrafiken.

Det er historikeren Krister Wahlbäck og arkivaren Bo Hammarlund som kan røpe dette.

Nå skal vel ikke nordmenn være for selvtilfredse i betraktning av alle hos oss som profiterte på tyskerne - og svenskene hadde sine helter de også. Men det er ikke til å komme fra at omfanget og betydningen av svenskehjelpen var langt større.

Vi får uansett håpe at dette fører til en farsott av skapsprengning i flere land. Gunnar Sønsteby stiller gjerne med råd.

Skjemtsom Zeitgeist?

Det er selvsagt noen ganger ganske så fristende å henge seg på trender i den offentlige diskur samtalen.

Og noen ganger tar parodien det hele på kornet bedre enn pretensiøse politikere, eller lederartikler i media.

Dermed er det ikke til å komme fra innslag av kuldegysnende fryd vakkert dandert med en topping av bismak at jeg leser Anders Lugns ikke helt lugne debattinnlegg i Aftonbladet.

Her sammenligner han utviklingen i Sverige med det tidligere så vakre Libanon, basert på sine erfaringer som FN-soldat.

Jag kunde hitta sex förhållanden som skapade förutsättningar för den libanesiska undergången:

1. Svaga gemensamma nationella värderingar.

2. Svag nationell krigsmakt.

3. Svag nationell polismakt.

4. Extremt god tillgång till vapen.

5. Stor tillgång till droger – alkohol till kristna, hasch till muslimer.

6. Känsla av vanmakt i befolkningen: ”det är ingen idé att kämpa för ett bättre liv... fogdarna tar ändå det jag skrapar ihop”.

Skremmebildet handler altså om borgerkrig mellom ulike kulturelle, religiøse og/eller etniske grupper. Med andre ord et scenario de av oss som har diskutert saken med Frp-sympatisører på privaten har fått malt for våre øyne i noen tiår.

Nå er det ingen grunn til å være naive om de spenninger som ikke bare kan oppstod, men er garantert å gjøre det, når ulike kulturer møtes. Men vi bør både passe oss for selvoppfyllende profetier ("dette bare må gå galt") eller skjønnmalende blåøydhet ("det flerkulturelle bare er bra, uansett").

For å forlate skolestilsjangeren, kan vi ihvertfall si at det er befriende at Lugn ikke tar dette spesielt mange hundre prosent på alvor. Hvis han da ikke bare forsøker å mildne brodden (konspirasjonsradaren i nedre del av hjernebarken er i det hele tatt alltid på alerten).

Analysen knyttet til punkt 1 over, antyder nok at han ikke er helt uten glimt i øyet.

Den som varit i Norge 17 maj, i USA 4 juli eller i Frankrike 14 juli vet hur en nationaldag firas och hur nationell identitet känns ända in i benmärgen. I Sverige lär vi ha nationaldag den 6 juni, men vi vet inte riktigt om det beror på att Gustav Vasa valdes till kung den dagen år 1523, eller om det handlar om antagandet av 1809 års författning.

Herbert Tingsten drev på 50-talet tesen att ideologierna är döda. Likt de flesta stora tänkare var han flera decennier före sin tid. Högerpartiet låtsas vara arbetarparti och kommunisterna låtsas vara demokrater.

Palme är skjuten och mördaren går fri. Hockeyspelarna har vi sålt till Nordamerika och fotbollslandslaget har checkat in på äldreomsorgen. Kvar att vara stolta över är mellanmjölken och Jonas Gardell, vilket inte ger upphov till väldigt många nationella orgasmer

Det er nok ganske så drøyt å hevde at Sverige er på randen av borgerkrig, men i det minste er siste avsnitt av de mer presise diagnoser vi har sett.

Og skulle Federer slå Borgs Wimbledonsrekord, kan det virkelig begynne å røyne på.