Da skal jeg visstnok si noen mer eller mindre bevingede ord under lanseringen av Tom Egelands Den 13. disippel i morgen, tirsdag 6. mai kl. 19-21.
Det hele finner sted hos Aschehoug på Sehesteds plass i Oslo.
Og, nei, det handler ikke om hvem som er Tom Egelands 13. disippel.
For ordens skyld kan nevnes at jeg ikke er helt alene på banen.
Blant andre som skal bringe bevingede ord er Petter Skippervold (stipendiat ved Det teologiske fakultet, UiO) og Kristin Brandtsegg Johansen (idéhistoriker og fagbokforfatter), mens Terje Berg (pastor i pinsebevegelsen) dessverre har måttet melde forfall. Muligens kan det likevel bli lest opp en tekst fra ham.
 |
| Tom Egeland i Dagbladet Magasinet 03.05.2014 |
Hva jeg tenker om boken vil du få vite etter tirsdagen.
I mens kan jeg bruke anledningen til å rose Tom Egeland mer alment. Han er av få konspirasjonsforfattere med gangsyn nok til ikke å ta Hellig Blod Hellig Gral som god fisk.
Han merket fort at det luktet av boken.
I stedet for å tro at innholdet var i nærheten av sant, brukte Tom deler på måter som antydet en mer enn lettere skepsis, i hans første roman om arkeologen Bjørn Beltø og bibelmysterier - Sirkelens ende i 2001.
Nå er den avgjort ikke hans beste roman. Engasjerende og lettlest, men mangler distanse til det mer seriøse stoffet han hadde lest om teologi og teksthistorie. Det er ikke i veien for at Tom Egeland går Dan Brown en høy gang i kunnskap og kreativ bruk av idéer, og ikke bare fordi det finnes atskillig vanskeligere prestasjoner.
Selv om han ikke landet på helt samme løsning som en viss Davidsen ville gjort. Og nok malte seg litt inn i et hjørne med tanke på oppfølgerbøker.
Denne Davidsen er også intervjuet i Magasinet sist lørdag, og må tydeligvis ha gjort et visst inntrykk på journalisten.
Et hjertesukk over telefonen:
– Da Dan Brown markedsførte «DaVinci-koden» gikk han langt i å antyde at han hadde avslørt gamle historiske konspirasjoner. og at boka var en slags dokumentar i romanform. Det er selvsagt det reneste sprøyt!
Sivilingeniøren, konspirasjonsanalytikeren, foredragsholderen og skribenten Bjørn Are Davidsen snakket hyperkjapt over telefonen.Nå handler Den 13. disippel faktisk vel så mye om Paulus som om Jesus. Forståelig nok treffer ikke alle sider ved Paulus det berømte året 2014.
–Alle disse teoriene er viden kjente konspirasjonsteorier. men forbløffende mange trodde at det Dan Brown skrev var sant. I disse bøkene er hovedpoenget at ting ikke er som de ser ut som. At det er noen andre som står bak og trekker i trådene. Forfatterne drar veksler på en del moderne myter, som at kirken har drevet et renkespill i over tusen år for å holde sannheten skjult.
Han er gira nå. Elsker dette.
– Men det jo er til å fnyse eller fnise av. Pavene var i lange perioder stort sett marionettepaver, de franske og italienske kongene og keiserne hadde dem i sin hule hånd.
Davidsen har blant annet gitt ut boka «Da jorden ble flat – mytene som ikke ville dø», om en rekke slike myter. Han mener at teoriene rundt konspirasjoner og maktmisbruk treffer en nerve hos leserne av teologiske thrillere.
–Det har vært en enorm vekst i konspirasjonsteorier siden 1960-tallet, noe som henger sammen med politiske forhold i usa og framveksten av en del religiøse grupper som har gtrodd på dette eller i hvert fall fremmet sine synspunkt på kreative måter. Det gjør at de har fått gjennomslag for oppgjør med alt fra Pentagon til Vatikanet.
Han trekker fram «The Mystery of Mar Saba» av James Hunter (1940) som den boka, i tillegg til Bibelen selvfølgelig, som kan ha startet bølgen med teologiske thrillere.
–Den handler om et funn av en evangelietekst i et kloster i ørkenen. I motsetning til hos Dan Brown blir det imidlertid avslørt at det hele er en forfalskning. Det mer spesielle med boken er at den muligens inspirerte en bibelforsker, Morton Smith, til selv å forfalske en tekst, «Det hemmelige Markus-evangeliet».
8 kommentarer :
På loftet hos farfar fant jeg for noen år siden et mystisk manuskript, gulnende, og porøst. Og skrevet med tegn som kunne minne om gammel hebraisk.
Overrasket ble jeg stående, andektig, stille. Det var som om århundrer, for ikke å si årtusener, av historie lå der og ventet på å bli fortalt. Ja jeg kunne formelig høre hvordan den ble fortalt til meg der jeg sto.
Nede på kjøkkenet, etterpå, spurte jeg farmor hva dette var. Da bare smilte hun, hemmelighetsfullt. Sa ingen ting.
Jeg hadde likevel fått en anelse der oppe på loftet. Dette er det berømte manuskriptet som jeg hadde lest om på internett. Men hvordan hadde farmor fått tak i det?
Jeg ble oppsatt av å finne det ut. Jeg visste at farmor visste. Nå ville jeg finne ut av det selv. Finne hemmelighetene. Finne visdommen.
Og stunden der oppe på loftet hadde overbevist meg.
Veien kom til å gå til Pazardsjik, også kalt Veliko Tărnovo, i det nordlige Bulgaria, til en fattig landsby.
Der. ville en gammel mann på torget fortelle meg hva jeg skulle gjøre.
God start!
Bør det ikke uansett være litt tankevekkende at denne type sjanger krever funn av alternative manuskripter for å komme noenlunde i mål?
Manuskripter er kanskje lettere omsettelig enn pyramider, som bare ligger der.
Og manuskripter som bare bekrefter det vi vet fra før er kjedelig.
http://www.davincikoden.info
Kjenner du til denne siden Bjørn Are? Jeg fant den interessant, men plutselig er artiklene der ikke tilgjengelige lengre....
Det är en mycket långsökt tanke och en osannolik hypotes att Hunters roman ”The Mystery of Mar Saba” skulle ha inspirerat Morton Smith till att förfalska det Klemensbrev som innehåller utdrag ur en längre version av Markusevangeliet. Det finns inte många egentliga beröringspunkter mellan romanen och Smiths upptäckt utöver då just att det i båda fallen skedde på Mar Saba, ett av de äldsta bevarade klostren med en rik samling av gamla skrifter.
Nå er vel dette mer enn morsom enn akkurat en stor sak, men det jeg sier er at romanen muligens inspirerte Smith, ikke at det var klare og sterke argumenter for det:)
Hvorfor tenker jeg så at det er en mulighet?
For det første p.g.a. det siste du nevner. Nettopp fordi dette er et så opplagt sted å "finne" noe, var det naturlig i romanen og dermed like naturlig at Morton Smith (som hadde en sær sans for humor), ikke bare laget en forfalskning for å teste sine fagkollegaer, men la inn noen hint om det ved nettopp å la dette klosteret være stedet.
Eller kanskje han tenkte at ingen ville tro at noen kunne være så frekke at de plasserte en ekte forfalskning i samme kloster.
Og så er det også et hint at det er flere likheter enn dem du nevner:
- Begge tekstene omhandler en oppstandelse
- Begge tekstene gir en naturlig forklaring på denne (i den ene tilstår Lazarus å ha stjålet Jesus fra graven, i Hemmelige Markus er den døde levende før Jesus åpner graven)
- I 1947-utgaven av romanen er det til og med en forfalsket gresk tekst på omslaget, noe som også kan ha vært en inspirasjon.
Muligens.
Ellers kan det også være en inspirasjon i Pfaffs forfalskning av tekster av kirkefaderen Ireneus, publisert i 1712 med en 647 siders kommentar som matcher Smiths rundt 600 sider kommentarer (fordelt på to bind) til Hemmelige Markus.
Noe av inspirasjonen kan også komme fra Coleman-Norton som fikk en spøk publisert i et fagtidskrift i 1950, selv om den var blitt avslørt da han prøvde å få den inn i Harvard Theological Review.
Så her er det mange muligheter (og mye annet man kan si), men ikke enkelt å få dem med seg i en kort telefonsamtale:)
Hej Bjørn Are
Om man söker efter förlagor som kan ha givit inspiration till en förfalskning kan man komma upp med i stort sett vad som helst, ty det mesta går att tolka i den riktning man önskar.
Du menar att eftersom romanen kretsar kring Mar Saba och upptäckten av Klemensbrevet också görs där, skulle Morton Smith ha inspirerats till att färdigställa en förfalskning och plantera den där? Visst är det så du tänker? Men hur har du då tänkt dig att det ska ha gått till?
”The Mystery of Mar Saba” utkom i november 1940 i både USA och Kanada. Den blev en stor succé (hur den kunde bli det är obegripligt med tanke på hur dålig den är) och den kom därför att utges på nytt i december 1941. Men efter ett tag blåste intresset över. Skulle då Morton Smith ens ha läst denna undermåliga kristna spionroman? I november 1940 var Morton Smith i Jerusalem och blev på grund av kriget kvar där ända till krigsslutet 1945. Han doktorerade under sin vistelse där på det Hebreiska universitetet i Jerusalem. Det troliga är därför att han var helt omedveten om denna ”bästsäljande” roman. I stället kom han under vistelsen att tillbringa någon månads tid i Mar Saba-klostret men ansåg att klosterlivet inte var något för honom.
Poängen är således 1) att Morton Smith knappast kände till denna bok, 2) knappast skulle ha intresserat sig för den även om han kände till den, 3) det inte är speciellt troligt att någon som får en idé att plantera en bok i Mar Saba också skulle få tillgång till klostret. Ytterst få gavs tillträde till Mar Saba. Vad är sannolikheten att en person som läser en spionroman och av denna inspireras att plantera en förfalskning i Mar Saba också får tillgång till Mar Saba? Att just Smith fick tillåtelse att katalogisera bibliotekets böcker berodde på att han under många år samlade in pengar genom att bedriva välgörenhetsarbete åt det grekisk-ortodoxa patriarkatet i Jerusalem och som ett tack för den gärningen fick möjlighet att besöka biblioteket under tre veckors tid.
Du säger att det vore naturlig att Morton Smith valde Mar Saba. Men detta är inget argument till stöd för att så var fallet. I stället är det naturligt att om man ska hitta en text som denna är ett ställe som Mar Saba en av de troligaste platserna. Det är ett av världens äldsta och mest berömda kristna kloster. Betänk också att där en gång i tiden fanns åtminstone 21 brev av Klemens, vilka numera är försvunna. Och dessutom är det så att om någon ska hitta en text som ”Hemliga Markus” är det troligt att det är en person som Morton Smith som både var kompetent och dessutom manuskriptjägare. Han företog många och långa resor på jakt efter olika handskrifter och lyckades exempelvis finna och fotografera alla betydande handskrifter av Isidoros av Pelusium (ett av hans specialintressen).
Om man har tusentals, tiotusental och hundratusentals böcker att välja mellan inom populärlitteraturen och råkar finna en och annan bok vars historia i vissa betydelselösa detaljer stämmer med en verklig händelse, betyder detta INTE att den händelsen inte ägt rum. Dina paralleller är mycket ytliga. Visst kan man säga att bägge texterna handlar om uppståndelse, men egentligen är det bara en som gör det. I ”Hemliga Markus” väcker Jesus upp en yngling som sannolikt ska ses som Lasaros från de döda. I ”The Shred of Nikodemus” (det textfynd som görs i boken) är det Nikodemos och Josef av Arimathia (inte Lasaros som du skrev) som tillsamman avlägsnar Jesu döda kropp så att han egentligen INTE uppstod. Det förde bort honom och begravde honom men lämnade kvar linnesvepningen. Du kan väl inte mena att den grekiska text som finns i boken därmed skulle utgöra en parallell?
Problemet med dina möjliga motiv är att handskriftsanalytikern Venetia Anastasopoulou mer eller mindre har uteslutit att Morton Smith skulle ha kunnat skriva brevet med sin egen hand. Om han inte förmår skriva det, vad har då en tänkt förlaga för betydelse?
Mvh, Roger
Da forstod jeg plutselig poenget ditt, du mener at det ikke er en forfalskning, Ja, i såfall er der umulig at Morton er inspirert av noen roman.
Legg inn en kommentar